...kan man bli trött på ibland. Igår var en sån dag då man inte riktigt orkade med andra människor, i synnerhet inte elaka dryga människor. Men naturligtvis så stöter man på dom när man minst anar.

Jag och Gringo var och skruttade runt lite i ridhuset. Inne i ridhuset var också en dressyrkärring som jag kallar dom. Ni vet hur dom ser ut. Stor svart häst, kandar, vita lindor och sjäälvklart ingen hjälm! Även om den här människan inte var i tantåldern såg man på henne att hon var en kärring. Lite snorkigt och drygt med näsan i vädret sa hon hej.

Hon hade en "slav" med sig som sprang runt med grepen och mockade i ridhuset. Jag tog för givet att slaven mockade upp Gringos lilla hög också, det gör vi ju jämt åt varann om någon går med grepen hemma! Men nej, för när jag var på väg ut uttryckte den snorkiga kärringen på äkta göteborska: 'du får gärna ta upp bajjen efter dig innan du går!' Jag blev bara så paff! Jag menar, jag kollade ju åt där jag vet att Gringo la en, och jag såg den verkligen inte. Pinsamt. Jag ursäktade mig och 'oj, jag såg den verkligen inte' och skyndade mig efter grepen.

Det träliga med detta, för att använda Kga-uttryck ;) är att det har varit lite problem med folk som inte tar upp efter sig i ridhuset, så jag skämdes verkligen eftersom jag trodde att hon trodde att jag var en av dom. haha. Att jag ens orkar engagera mig att reagera över något så dumt som en skithög. Men det var just sättet hon sa det på. Jag skulle nog: 'hallå, jag tror du glömde en bajj där, jag har nog ridit i den så du kanske inte såg den. hihi' eller något sådant.

Hela den här diskussionen bygger på det som jag tycker är en mentalitet inom hästvärlden som jag tycker man borde kämpa emot. Varför ska man alltid ha en sådan fientlig inställning till andra? Det är den här sköt-dig-själv-skit-i-andra mentaliteten jag talar om. Varför kan inte vi hästfolk bara vara lite mer ödmjuka mot varandra?