Jag skyndade mig att mocka och gick sedan ut för att hämta in Gringo. Jag tänkte, jag tar bara in honom, middagsfodraren måste ju komma snart! Men så kom jag utanför dörren och där står Mandis i sin hage som är närmast och huttrar (ok det kanske va o överdriva) så jag var bara tvungen! Okej, jag tar in henne också, täcket behöver bytas. Så gick jag ut igen, Gringo står längst bort i sin hage där det är en sjö av lera man måste ta sig över innan man kommer dit. Regnet piskade i ansiktet och det forsade in lervatten i gummistövlarna. Och gringo kommer inte. Nej, han och Bill står längst bort i hagen och tuggar i sig det vintergröna gräset. Så när jag till slut kommer och hämtar honom vill han ju såklart inte vända bort rumpan från blåsten (ni vet hur de gör) så när jag lyckas vända på hästkraken trycker han ansiktet mot min rygg och så går vi hela vägen in. sött va. hihi