Sen börjar allvaret igen....
Jullovet har gått alldeles för fort. Jag har iafall hunnit med en hel del. En hel del shopping har det blivit också, trevligt :) Och det trots att alla loppisar har haft stängt...hmm... det betyder lyxkonsumtion. Inte bra...
Det är så himla kallt ute och inne nu! Det här gamla huset är inte bra isolerat, vi har fått höja termostaten massa men ändå är det bara 15 grader härinne! Apropå det kom jag på att jag borde gå ner i källaren och slänga i mer ved... Får se hur länge man orkar vara så här rörlig. De senaste veckorna har jag bara blivit större och större. Känns jobbigare att gå i trappor osv... Men man ska inte klaga, har inga foglossningar eller halsbränna eller allt annat sånt där man tydligen kan få som gravid!
Jag ska jobba (känns iofsig som jag har sagt detta innan) till sista januari, sedan tar jag mammaledigt. Det är alltså tre & en halv vecka i arbete kvar! Ahh hur ska jag hinna med allt som ska fixas i bildsalen!! Får nog vara där lite över helgen ;)
Igår frös vattnet i stallet, pappa jag o Anki var där o fixade. Pappa fick byta ut några av vattenkopparna för de var så skitiga och igengrodda. Tur att pappa var hemma o kunde göra det. Stallfixaren... Jag o Anki kollade på gamla inspelade videos igår hemma hos mig. Då kom man o tänka på vad mycket som har hänt i Dammängen genom åren egentligen. Och med en själv! haha. Kommer snart till detta.... Men, då var det en film från 91 tror jag. Då var stallet ett gammalt ruckel och garaget och stugan fanns inte, poolen var inte byggd och huset var halvt. Det såg verkligen ut som en liten sommarstuga med tillhörande liten ladugård.
Sedan såg vi en film från 95, då var stallet uppbyggt och massa annat hade hänt. Zobeyni och Ghazella stod i hagen och såg tjocka och välmående ut. Lite annorlunda mot nu. Jag kommer ihåg att jag tyckte ju Zobeyni var så fin och bra. Värsta hopphästen och allt det där. Men, nu när man fått lite mer erfarenhet och tiden gått, ser man ju att inte så var fallet. Jag och Anki skrattade så vi skrek och tjöt igår när vi kollade på de där gamla filmerna. En film där jag rider Zob & Anki rider Ghazella var ganska talande.
Det var våren 97 och jag hade haft Zob i nästan ett år. Men hur red jag!!!! Haha. Vi gjorde en hoppövning på kanske 40 cm, Anki försökte, redan då, instruera mig men jag bara red på och sket i vad hon sa. Fortare fortare typ... Jag vägde väl som nu ungefär oxå. Röven putade rakt ut när jag försökte stå i fältsits. Okej, den där börjes-sadeln eller vad vi nu hade på honom gjorde väl inte sitsen bättre, men.... Nej, det var hemskt o se!! Och jag satt ned på honom! Fast huvudet stack rakt upp så underhalsen han hade pekade rakt fram. haha. Det är ju som sagt tur att saker och ting förändras. Jag hade verkligen ingen koll. Min vackra arab var i själva verket en stel, felriden, omusklad och rak häst som rev varenda hinder på den där gamla filmen. haha. Men men, vi hade ifall kul! Och det får man väl ha när man är liten.... Men tänk om man hade haft en tränare, tänk om man hade fått komma ut och tävla eller fått en fin ponny eller nåt..... Ja, då kanske det hade sett annorlunda ut... Tänk vad det gör mycket om man har kunniga människor omkring sig. Men man lär sig ju ändå även om det kanske tar lite längre tid! Så om jag känner någon gång, fy fan vad dålig jag är på att rida, då är det bara o ta fram den där gamla filmen. haha
Anki & Ghazella Anki & My Jag & Zadir
Hur som helst, vi såg film när Lovely föddes, klockan tre på natten. Såååå sööööt!!! Vi kollade när Anki och Linda tävlade Bio och Ponniegirl. Anki red My på westerntävling när my var 5 år (!) Så roligt att alla de här gamla filmerna finns kvar! Men framförallt att det inte är slut än! Dammis kommer bara bli bättre, och snart kan jag börja rida igen, tjohooo
